Hur man sjunger psaltarpsalmerna jag publicerar här
- Antifonen: Försångaren sjunger först antifonen en gång, sedan härmar alla. De övriga gångerna sjunger alla den tillsammans en gång, efter varje vers.
- Dessa gamla psaltarpsalmer kapas alltså aldrig från slutet när det är för få stavelser, utan tvärtom tar man bort de första tonerna istället för de sista då, så man alltid ’kommer hem’ igen till psalmtonens slut (finalis). Så har man alltid gjort med de gamla psalmtonerna.
- Accent-tecknen behöver inte betonas, utan det handlar om att noterna anpassas efter var i ordet betoningen ligger. Här, där det finns utskrivna noter till psaltarversen, behövs egentligen inte accenttecknen. Ändå har jag satt dit dem, för att sprida kunskapen om hur man anpassar texten till psalmodin, så att den som sjunger förstår hur man gör för att sjunga psaltarpsalmer på den psalmtonen och hur den anpassas efter orden och efter var i ordet betoningen ligger.
- Det är viktigt att det inte blir något ackompanjemang eller stämsång till. I så fall blir det en helt annan musikstil – inte längre gregorianik, horisontellt upplevd, melodi som dansar runt två poler, utan musiken uppfattas som ackordisk dur-och moll-musik, Jag ska skriva mer om det under fliken Gregoriansk sång.
- Det är bön det handlar om – det är fint om man kan få in ett lugn i psaltarpsalmen. Stirra inte för mycket på åttondelar och punkteringar hit och dit, utan satsa på att kunna be själv också, så du också får lite gudstjänst! Jag ska försöka hinna spela in när jag sjunger psaltarpsalmerna, jag hoppas det kan hjälpa till vid inlärningen för någon.